Provar tyngdlagen

Just nu tycker jag det är mycket roligt att testa hur tyngdlagen fungerar i praktiken. Jag sitter i en stol och ”tappar” saker på golvet. Om och om igen. På båda sidor om stolen för att se om det funkar likadant överallt

Nya ord, börjar lära mig gå

Amelie utforskar lådan med plastslevar

Amelie utforskar lådan med plastslevar

Hej igen!

Det var ett tag sen sist, men nu är jag här igen och vill gärna berätta om mina senaste framsteg! Nu kan jag inte bara säga ”pappa” (vilket jag har kunnat sen nyår ungefär) utan även ”mamma”! Gissa om mamma är glad för det? Jag lärde mig ju att ställa mig upp själv när vi var i fjällen. Och jag övar dagarna i ända på detta. Nu har jag kommit så långt att jag kan stå upp om jag bara håller mig med en enda hand. Och inte nog med det: Jag har börjat komma på vad det innebär att gå. Om t ex mamma låter ”lära-gå-vagnen” flytta sig en liten bit, så hänger jag med. Det känns som om det inte är så långt borta innan jag kan gå ”på riktigt” som de stora barnen som jag t ex träffar på öppna förskolan.

På besök hos mormor och morfar

Utanför sjöstugan i Duvedalen, Degerfors

Efter att vi varit i Sälenfjällen åkte vi inte direkt hem, utan stannade till några dagar hos mormor och morfar i Duvedalen i Degerfors. Vi fick bo i deras sjöstuga, som ligger jättefint intill sjön Möckeln som nu är frusen. Sjöstugan värms upp bara med en vedeldad spis, så det gick åt mycket ved för att hålla kylan ute, som gick ända ner till -25 grader.

Förutom mormor och morfar fick jag också träffa deras hund Tola igen, och morbror Erik, och hans sambo Annelie och hennes två barn Emelie och Andreas.

Jag fick en jättefin bok (bl a) av mormor och morfar i julklapp som innehöll olika bilder på mig själv, t ex första gången jag badade, en där jag sover osv.

Nyår i fjällen

Så här skönt hade jag det i min fjäll-pulkaJag har varit med mamma och pappa på semester i fjällen! Närmare bestämt i Sälenfjällen, på en plats som kallas Stöten. Vi var där i en vecka över nyår och bodde i en liten stuga. Vi hälsade på familjen Meunier flera gånger och firade nyårsafton tillsammans med dem. Pappan i den familjen heter Andreas och är läkare. Han jobbar varannan dag och tar hand om patienter som t ex trillar i backen eller skär sig i restaurantköket. Jag fick prova på att åka i fjäll-pulka efter mamma, när hon åkte längdskidor. Det var roligt! Men framför allt var det skönt att vara nerstoppad mellan två fårskinn och en åkpåse. Så skönt att jag sov för det mesta. Jag fick också åka på mammas rygg, i en bär-mes som vi lånat av min ”bonus-morfar” Janne.

Jag kan resa mig upp och stå

Amelie reser sig själv och står, griper efter frukt

Amelie reser sig själv och står, griper efter frukt

Nu vet jag hur man tar sig upp på benen ock kan stå själv när jag har något att hålla mig i! Första gången jag lyckades med detta konststycke var i stugan i Stöten i nyårshelgen. Numer gör jag det varje dag utan problem. Ibland händer det dock att jag trillar och då gör det ont. Mamma och pappa funderar på att sätta på mig en störtkruka för att mildra fallet.

Jag kan krypa!

Nu kan jag inte bara sätta mig upp själv, utan dessutom krypa! Pappa har lagt upp en filmsnutt där jag kryper för att hämta en boll.

Kolla in den. Den finns under fliken ”Filmer” här ovanför.

Jag kan sätta mig upp själv

Titta jag sitter

Titta jag sitter

Idag satte jag mig själv upp för första gången. Det är stort! Nu behöver jag inte längre något stöd för att inte ramla omkull utan klarar att sitta på egen hand.

Sedan pappa bloggade åt mig förra gången kan jag också nämna att jag numera äter ”vanlig” mat. För det mesta är det saker som mamma har lagat åt mig, t ex potatis, palsternacka, sötpotatis, fisk, lever, köttfärs, ärtor och ris mm. Mamma kör varje grej i mixern och fryser sedan in i iskubslådor i frysboxen. Sedan tar hon fram några kuber och tinar dem i mikron så att det blir en komplett måltid. Det är gott tycker jag, och säkert mycket roligare att äta en mat på burk där allt är ihopblandat från början.

Jag äter gröt också. Från början var det en slags risgröt med banansmak, men nu har mamma och pappa börjat blanda upp den med en annan gröt som är för lite större barn och som också innehåller gluten. Ingen av grötsorterna innehåller mjölk, förstås, eftersom jag inte tål det. Ibland när mamma och pappa skall äta får jag ett rån eller en riskaka som jag själv får ”äta”. Det brukar bli rätt kladdigt, men det är kul att få äta helt själv.

Det allra senaste är att jag har börjat testa välling. Det blev en deciliter nu ikväll. Om allt går väl så ökar vi ransonen de närmaste dagarna.

Nej, nej, nej, nej

6 mån läkarundersökning

Igår var det dags för läkarundersökning och vaccination igen. Denna gång gick det bättre med sprutorna. Jag grät bara en liten stund, och har inte varit speciellt gnällig på kvällen eller natten heller. Självklart fick jag ”Godkänt” av doktorn som inte hittade några fel på mig (så när som på mitt lilla navelbråck som nog går bort med tiden).

Jag fick mäta och väga mig också. Jag vägde 7,8 kg och var 66,5 cm lång, vilket gör att jag ligger i mittfåran storleksmässigt. Mitt huvud är dock lite större än genomsnittet (vilket säkert behövs eftersom jag vill lära mig så mycket så snabbt). Ett bevis på att jag ligger långt fram utvecklingsmässigt är att jag nu kan säga ”nej, nej, nej, nej..”. BVC-sköterskan har aldrig tidigare hört någon 6 månaders bebis som kan säga det! (Jag har ännu inte lärt mig säga ”ja” eller ”jo” trots mammas och pappas idoga försök att få litet balans på orden, men jag tränar i dag på konsonanterna ”v” och ”b” och vokalen ”o”, vilket går rätt bra).

Nu behöver jag inte träffa doktorn mer på ett halvår!

Jag har fyllt 6 månader – alltså sitter jag!

Amelie sitter själv

Amelie sitter själv

Igår fyllde jag 6 månader. Och vid 6 månaders ålder skall man kunna sitta har jag hört. Därför gör jag det nu. Visserligen behöver jag lite stöd i sidled, men jag tar mig upp från halvliggande till sittande alldeles själv. Jag har börjat sjunga också förresten. Mamma och pappa är inte helt säkra på att det är sjunger jag gör, men eftersom det är ett förnöjsamt och samtidigt högt och ihållande ”läte” så kan det väl inte vara något annat?