Amelie utforskar lådan med plastslevar

Hej igen!

Det var ett tag sen sist, men nu är jag här igen och vill gärna berätta om mina senaste framsteg! Nu kan jag inte bara säga ”pappa” (vilket jag har kunnat sen nyår ungefär) utan även ”mamma”! Gissa om mamma är glad för det? Jag lärde mig ju att ställa mig upp själv när vi var i fjällen. Och jag övar dagarna i ända på detta. Nu har jag kommit så långt att jag kan stå upp om jag bara håller mig med en enda hand. Och inte nog med det: Jag har börjat komma på vad det innebär att gå. Om t ex mamma låter ”lära-gå-vagnen” flytta sig en liten bit, så hänger jag med. Det känns som om det inte är så långt borta innan jag kan gå ”på riktigt” som de stora barnen som jag t ex träffar på öppna förskolan.

Efter att vi varit i Sälenfjällen åkte vi inte direkt hem, utan stannade till några dagar hos mormor och morfar i Duvedalen i Degerfors. Vi fick bo i deras sjöstuga, som ligger jättefint intill sjön Möckeln som nu är frusen. Sjöstugan värms upp bara med en vedeldad spis, så det gick åt mycket ved för att hålla kylan ute, som gick ända ner till -25 grader.

Förutom mormor och morfar fick jag också träffa deras hund Tola igen, och morbror Erik, och hans sambo Annelie och hennes två barn Emelie och Andreas.

Jag fick en jättefin bok (bl a) av mormor och morfar i julklapp som innehöll olika bilder på mig själv, t ex första gången jag badade, en där jag sover osv.

Jag har varit med mamma och pappa på semester i fjällen! Närmare bestämt i Sälenfjällen, på en plats som kallas Stöten. Vi var där i en vecka över nyår och bodde i en liten stuga. Vi hälsade på familjen Meunier flera gånger och firade nyårsafton tillsammans med dem. Pappan i den familjen heter Andreas och är läkare. Han jobbar varannan dag och tar hand om patienter som t ex trillar i backen eller skär sig i restaurantköket. Jag fick prova på att åka i fjäll-pulka efter mamma, när hon åkte längdskidor. Det var roligt! Men framför allt var det skönt att vara nerstoppad mellan två fårskinn och en åkpåse. Så skönt att jag sov för det mesta. Jag fick också åka på mammas rygg, i en bär-mes som vi lånat av min ”bonus-morfar” Janne.

Amelie reser sig själv och står, griper efter frukt

Nu vet jag hur man tar sig upp på benen ock kan stå själv när jag har något att hålla mig i! Första gången jag lyckades med detta konststycke var i stugan i Stöten i nyårshelgen. Numer gör jag det varje dag utan problem. Ibland händer det dock att jag trillar och då gör det ont. Mamma och pappa funderar på att sätta på mig en störtkruka för att mildra fallet.