Amelies Dagbok

Vi tittar efter bär i buskarna

Nu har jag varit två hela veckor på dagis och jag tycker det är jättekul! Där finns massor med leksaker, en stor sandlåda, uteleksaker och annat kul. Och fröknarna är jättemysiga, alla fyra. Å så har jag fått många nya kompisar att leka med (jag har varit tvungen att ”sudda lite” i deras ansikten så att det inte skall gå att känna igen dem). Jag är på dagis tisdag, onsdag och torsdag varje vecka. Måndagar är jag hemma med mamma och fredagar är jag hemma med pappa. Inskolningen gick jättebra, säger fröken Inger så det var inga problem att börja ”på riktigt” för två veckor sedan. I torsdags var jag dock tvungen att gå hem tidigare, då jag kände mig hängig och hade feber (sa fröknarna, men mamma sa att jag inte hade feber, i alla fall inte när jag kom hem). Nu är jag rejält förkyld och det är jobbigt. Ingen aptit har jag heller. Hoppas att jag blir frisk snart! Imorgon börjar baby-simmet igen. Vi får se hur jag känner mig imorgon. Om jag orkar gå eller inte. Orkar jag kommer det att vara jättekul, det vet jag sen tidigare.

Sommar full av bad

I sommar har jag varit med mamma och pappa i husbilen. Först var vi i Örebro för att hälsa på Martin innan han flyttade till Skövde. Sedan åkte vi neråt Halland och Skåne och stannade till i Halmstad, Mellbystrand och Höganäs innan vi nådde Ystad där båten tog oss till Bornholm. Bornholm var jättemysigt! Det tyckte både jag, mamma och pappa. Sanden på Dueodde var jätteskön och vattnet var lagom varmt att bada och leka i. Jag hade med mig en massa badleksaker som jag provade hur de flöt i havet. Det var kul. Efter en vecka på Bornholm åkte vi tillbaks till Skåne, och vidare till Ullared i Halland där vi shoppade en hel dag. Jag somnade efter halva. Sen for vi till farbror och faster i Falkenberg, och sedan vidare till Mikael och Elisabeths sommarstuga i Kungsbacka (Hanhals) för att avsluta med en tripp till Orust där Peter och Anna har sin sommarstuga. Alltihop var väldigt mysigt. När vi kom hem så kom min andra faster – Bitten – och farbror Albert och hälsade på oss.

Vilken semester! Och vilket härligt väder!

Amelie är nyfiken på pappas kamera

Nu går jag även längre sträckor utan att hålla någon i handen.

Jag fick vaccinationssprutor igen förra veckan – aj! Man passade på att väga och mäta mig också. Nu väger jag nästan 10 kg och är 76 cm lång.

Pappa har äntligen lagt upp en ny video på mig. Kolla film-sidan!

Jag gungar

Den gångna veckan har varit en av de mest händelsefulla hittills tror jag. Det började med att min bror Alex och hans flickvän Frida var här förra helgen tillsammans med Bella och Adde. Och eftersom jag är något av en drama-queen, så passade jag på att ta mina första steg då! I veckan har jag byggt på detta och tar nu steg utan att någon lockar på mig. Sedan har jag börjat använda tungan en hel del när jag ”pratar”, vilket gör att jag får fram helt nya ljud! Kul! Jag har också fått gunga och leka i sandlådan. Det är kul, tycker jag. Adde filmade mig första gången jag gungade. Jag hoppas att pappa kan få filmen av honom och lägga upp här på hemsidan. Tills vidare får ni hålla tillgodo med ett kort som pappa tog när han gungade mig.

Härligt med egen födelsedagstårta i fjällen

Förr-förra veckan var vi i Sälen-fjällen och åkte skidor. Jag åkte som vanligt i en pulka som mamma drog. Det var både roligt och skönt. Vi bodde i ett fint hus som mamma och pappa hyrt av en av mammas kompisar. Det låg i Gubbmyren, nära Lindvallen. Jag passade på att fylla 1 år då och firades med en egen tårta och presenter. Tårtan hade ett ljus som såg ut som siffran 1. Den var jätte-god och jag fick äta alldeles själv med sked och allt. Innan dess hade jag faktiskt blivit firad en gång tidigare – när vi var hos mormor och morfar i Degerfors. Även där fick jag en god tårta. Men inte nog med det: Jag blev firad en tredje gång när vi kom hem också – så att Bella och Adde också skulle kunna gratta mig ordentligt. Då var vi hemma hos dem, eftersom det var så stökigt hemma efter fönsterbytet.

Jag har just fått prova på min lära-gå-vagn på gräsmattan utanför huset hemma. Där kan jag gå långa sträckor innan mamma eller pappa måste vända på vagnen. Nu dröjer det nog inte länge förrän jag kan gå alldeles själv.

Pappa har lovat att strax lägga upp några nya video-snuttar på mig förresten. Kolla in de närmaste dagarna. Bl a finns det en där jag äter tårta och en annan där jag går med gå-vagnen.

Sångfröken och jag

Jag fyllde 11 månader förra veckan, och det firade jag med att stå själv utan stöd i ca 2 sekunder. Idag lyckades jag nog stå 3 sekunder innan jag upptäckte det och tog det säkra före det osäkra och satte mig ner. Jag gillar mycket att gå med min ”lära-gå-vagn” för övrigt. Pappa brukar ta mig till inte mindre än 4 sångstunder varje vecka: Först är vi i Lambohovskyrkan på måndag, sedan i Baptistkyrkan på onsdag (bilden är därifrån), sedan i öppna förskolan i Lambohov på torsdag och så avslutar vi på fredagarna med pappa-café på öppna förskolan i Ekholmen. Det är kul att träffa andra bebisar och barn, och att leka med andra leksaker än mina egna, tycker jag. Men jag tycker INTE om att jag måste ha på mig utekläder varje gång vi skall någonstans. Jag brukar därför protestera varje gång pappa tar på mig kläderna.

En vanlig dag börjar nu klockan 7.20 på morgonen ungefär och slutar kring 20.30 på kvällen. Jag avslutar alltid dagen med att dricka välling gjord på Solhavre och Sinlac (eftersom jag inte tål komjölksprotein).

Förresten var vi i Norrköping igår. Pappa och jag var där för att köpa mig en alldeles egen fjällpulka! Förhoppningsvis kan jag prova den i spåret nu till helgen.

I tisdags var jag på BVC igen för att väga och mäta mig och för att tant doktorn skulle titta på mig. Jag skötte mig som vanligt perfekt, och doktorn sa att det inte fanns några fel på mig. Visste jag väl! Jag vägde 8,88 kg och var 71,5 cm lång, vilket innebär att jag nu är tillbaks på ”min kurva” efter en liten svacka för en månad sedan då jag hade varit förkyld och åt dåligt.

Just nu tycker jag det är mycket roligt att testa hur tyngdlagen fungerar i praktiken. Jag sitter i en stol och ”tappar” saker på golvet. Om och om igen. På båda sidor om stolen för att se om det funkar likadant överallt

Amelie utforskar lådan med plastslevar

Hej igen!

Det var ett tag sen sist, men nu är jag här igen och vill gärna berätta om mina senaste framsteg! Nu kan jag inte bara säga ”pappa” (vilket jag har kunnat sen nyår ungefär) utan även ”mamma”! Gissa om mamma är glad för det? Jag lärde mig ju att ställa mig upp själv när vi var i fjällen. Och jag övar dagarna i ända på detta. Nu har jag kommit så långt att jag kan stå upp om jag bara håller mig med en enda hand. Och inte nog med det: Jag har börjat komma på vad det innebär att gå. Om t ex mamma låter ”lära-gå-vagnen” flytta sig en liten bit, så hänger jag med. Det känns som om det inte är så långt borta innan jag kan gå ”på riktigt” som de stora barnen som jag t ex träffar på öppna förskolan.

Efter att vi varit i Sälenfjällen åkte vi inte direkt hem, utan stannade till några dagar hos mormor och morfar i Duvedalen i Degerfors. Vi fick bo i deras sjöstuga, som ligger jättefint intill sjön Möckeln som nu är frusen. Sjöstugan värms upp bara med en vedeldad spis, så det gick åt mycket ved för att hålla kylan ute, som gick ända ner till -25 grader.

Förutom mormor och morfar fick jag också träffa deras hund Tola igen, och morbror Erik, och hans sambo Annelie och hennes två barn Emelie och Andreas.

Jag fick en jättefin bok (bl a) av mormor och morfar i julklapp som innehöll olika bilder på mig själv, t ex första gången jag badade, en där jag sover osv.